Vikten av att vara pappa
Nu borde jag sova men jag kan inte riktigt så jag skriver av mig här istället.
Det är verkligen jättedumt eftersom barnen kommer vakna säkert jätte tidigt men ibland får man följa sitt hjärta fast det väljer konstiga vägar.
Allt i livet med småbarn går i faser, och just nu är vi inne i en "ingen av barnen vill sova ordentligt" fas.
Jag skulle också kunna kalla den "åh nej nu är det snart natt igen hoppas någon av dom sover mer än 3 timmar i sträck och gärna samtidigt" fas.
Det är svårt, och tungt. Man får ingen sömn. Man blir trött. Man blir arg. Man blir inte sig själv.
Fast mest jobbigt är det såklart för barnen som av någon anledning inte kan sova och dessutom har irriterad föräldrar som sällskap. Vem vill ha det egentligen.
Jag skriver mycket här och på instagram om hur det är att vara mamma, och hur viktigt det är att vara mamma, men sånna här kvällar som vi haft ikväll inser jag att jag borde skriva mycket mer om hur viktigt det är att också vara pappa.
Ikväll har båda barnen vaknat ( väckt varandra igen, imorgon sover dom förhoppningsvis i olika rum ) och skrikit och gråtit. Och velat vara hos mig. Det vill dom alltid på natten.
Mitt i allt detta har Erik varit fantastisk. Han har tröstat. Kramat. Älskat. Försökt avleda med film och plattan och bus med vattenkranen på toaletten. Han har burit och skumpat. Matat. Gett majskrokar.
Jag skulle inte kunna vara förälder utan honom. Jag vet det, och varje gång jag ser honom leka eller trösta eller bara vara med våra barn så blir jag påmind om hur tacksam jag är som har honom. Hur fantastiskt det är att våra barn har en sån bra pappa.
Det gör ont i mig när jag ser vänner och bekanta på Facebook skriva om sina män på sätt som nedvärderar dom. Som antyder att bara en kvinna eller mamma kan sköta hemmet och barnen.
Alla inlägg som delas om hur viktigt det är för barnen att vara med sin mamma eller andra kvinnor eftersom män är skadliga. ( på sant har jag läst en doktorand skriva om det och det var nog det sjukaste jag läst )
Eller bara enkla saker som att man skriver ut fel som männen gjort för att belysa något komiskt. Nu glömde han vattna blommorna igen. Nu har barnet på sig tröjan ut och in igen. Nu blev middagen bränd igen.
Skulle Erik nånsin skriva så om mig i sociala medier skulle jag inte ta det lätt, och han skulle få jobba hårt efter det.
Så varför Får vi göra det?
Att vara pappa är så sjukt viktigt. Det är en roll i barnens liv som ingen annan kan fylla.
När Erik kommer hem från jobbet springer Jonah in i hans famn. Varje dag.
För Jonah älskar honom. Han har bara en pappa. En pappa som gör ett fantastiskt jobb.
Det är svårt i dagens samhälle att vara pappa och stå upp för det men Erik gör det.
Aldrig att jag skulle höra honom skämta om barnens eller om kvinnor eller att han skulle sätta något före oss.
Det jag vill säga med det här svamliga inlägget är följande:
1. En pappa är livsviktigt så ta hand om honom. Skämta inte om honom. Ta honom inte för given. Undervärdera honom inte. En man är lika värdefull för barnet som en kvinna. Det är kärleken som är viktigast.
NU ska jag sova.
