Det älskade plusset
För ett litet tag sedan berättade jag och erik på facebook att vi väntar vårt 3 barn och som vi längtat efter att få berätta det!
Att gå ut i offentliga sammanhang och berätta att man är gravid är alltid en balansgång.För man vet att även om jag är överlycklig, och bara vill dela med mig av glädjen till alla andra, så blir människor berörda av mitt inlägg på massa olika sätt.
Jag har vänner som kämpar med ofrivillig barnlöshet.
Vänner som förlorat barn.
Vänner som lever ensamma och längtar efter en familj som min.
Jag har helt enkelt vänner som jag inte vill dra upp sår hos, men ändå, är dom mina vänner. Och när det händer något stort i ens liv vill man ju berätta för sina vänner.
Sen finns det alla som menar att man inte ska gå ut med en graviditet för tidigt pga alla risker.
På grund av att missfallsrisken är som störst i början tycker dom man ska vänta, så man slipper förklara en gång till vad som hänt ifall man förlorar barnet.
För mig spelar det ingen roll.
Så fort jag fick reda på att jag var gravid började min kärlek till bebisen växa. Redan innan nästan, när jag började ana och förstå att jag nog väntade barn ändå.
Så fort jag visste att barnet fanns där levde det. Och fort började hjärtat slå.
Skulle jag förlora barnet, skulle jag ändå vilja att alla visste det. Att jag fick sörja tillsammans med andra.
För jag är 3 barns mamma nu. Och jag kommer alltid kalla mig det.
Jag är så glad, förväntansfull och tacksam.
