Tråkiga dagar behövs också
Idag har vi haft en såndär dag i det Lindbergska hemmet som bara varit...tung helt ärlig.
Jag och min älskade son var vakna inatt mellan halv 1 och halv 4 och om du frågar honom om varför skrattar han, för det gjorde han imorrse, men det är väl inte så konstigt för han hade för den mesta tiden jätteroligt inatt.
Han stod rakt framför tvn och headbangade till Mora träsk.
Den höggravida Mamman var måttligt glad sådär 3 på natten.
Gladare var hon inte på morgonen heller direkt eftersom sånna här nätter nästan alltid följs utav huvudvärk och en allmän känsla av att inte höra hemma någonstans.
Så, idag har vi inte gjort mycket. Inte lika mycket som vi brukar iallafall. Och det är, helt ärligt, lite jobbigt för mig eftersom jag har oerhört svårt att inte göra något alls.
Jag minns hur jag klättrade på väggarna förra graviditeten när jag blev sjukskriven, eftersom jag då inte ens kunde ta mig till stan vilket jag iallafall kan nu.
Jag har något sjukligt behov av att mäta mina dagar i vad jag hunnit med. Som att dagen inte betytt något om jag inte gjort något. Och det har tyvärr bara blivit värre sedan jag fick barn, eftersom min lite knepiga hjärna tror att allt som gäller mig även gäller mina barn.
Men tråkiga dagar behövs också, för att man ska kunna uppskatta dom roliga lite mer.
Ett stökigt hem behövs för att man sen ska kunna njuta av ett ny dammsuget golv.
Snabbmakaroner och fiskpinnar för 10 kr behövs, för att du ska kunna njuta av den där tacosen på fredagen sen.
Och vem har sagt att dagen egentligen bedöms i vad du gjort?
Jag hoppas jag inte ser tillbaka på mitt liv när jag är 100 år och minns varenda dag hemma i form av vad jag städat eller bakat eller planerar. Jag hoppas jag kan titta tillbaka och minnas glädje, värme, välmående och skratt.
Och barn behöver få ha tråkigt. Helt ärligt, hur ska man nånsin lära sig leka om man Aldrig måste fundera kring vad man ska göra? Om någon annan alltid bestämmer åt dig?
Man ska inte ha dåligt samvete för att man som förälder inte 100 procent av en dag underhåller sitt barn. Jag tror det är nyttigt att låta dom själva upptäcka vad som är roligt och inte.
Nu ska vi handla på Willys med en väldigt springig son och hans lilla gitarr.
Önska oss lycka till och be en extra bön att han inte springer ifrån oss.
( och om du har en tråkig dag, njut av den )
Jag och min älskade son var vakna inatt mellan halv 1 och halv 4 och om du frågar honom om varför skrattar han, för det gjorde han imorrse, men det är väl inte så konstigt för han hade för den mesta tiden jätteroligt inatt.
Han stod rakt framför tvn och headbangade till Mora träsk.
Den höggravida Mamman var måttligt glad sådär 3 på natten.
Gladare var hon inte på morgonen heller direkt eftersom sånna här nätter nästan alltid följs utav huvudvärk och en allmän känsla av att inte höra hemma någonstans.
Så, idag har vi inte gjort mycket. Inte lika mycket som vi brukar iallafall. Och det är, helt ärligt, lite jobbigt för mig eftersom jag har oerhört svårt att inte göra något alls.
Jag minns hur jag klättrade på väggarna förra graviditeten när jag blev sjukskriven, eftersom jag då inte ens kunde ta mig till stan vilket jag iallafall kan nu.
Jag har något sjukligt behov av att mäta mina dagar i vad jag hunnit med. Som att dagen inte betytt något om jag inte gjort något. Och det har tyvärr bara blivit värre sedan jag fick barn, eftersom min lite knepiga hjärna tror att allt som gäller mig även gäller mina barn.
Men tråkiga dagar behövs också, för att man ska kunna uppskatta dom roliga lite mer.
Ett stökigt hem behövs för att man sen ska kunna njuta av ett ny dammsuget golv.
Snabbmakaroner och fiskpinnar för 10 kr behövs, för att du ska kunna njuta av den där tacosen på fredagen sen.
Och vem har sagt att dagen egentligen bedöms i vad du gjort?
Jag hoppas jag inte ser tillbaka på mitt liv när jag är 100 år och minns varenda dag hemma i form av vad jag städat eller bakat eller planerar. Jag hoppas jag kan titta tillbaka och minnas glädje, värme, välmående och skratt.
Och barn behöver få ha tråkigt. Helt ärligt, hur ska man nånsin lära sig leka om man Aldrig måste fundera kring vad man ska göra? Om någon annan alltid bestämmer åt dig?
Man ska inte ha dåligt samvete för att man som förälder inte 100 procent av en dag underhåller sitt barn. Jag tror det är nyttigt att låta dom själva upptäcka vad som är roligt och inte.
Nu ska vi handla på Willys med en väldigt springig son och hans lilla gitarr.
Önska oss lycka till och be en extra bön att han inte springer ifrån oss.
( och om du har en tråkig dag, njut av den )