Vilken strid tar du?
Den här lådan gick inte magiskt sönder av sig själv.
Det var inte heller så att jag tappade den i golvet.
Det var tyvärr inte heller så att jag var och diskade när något av barnen hade sönder den, vilket ändå skulle förklarat en del.
Det var inte katterna.
Det var inte Erik.
Jonah hade sönder Den här lådan och jag såg allting.
Jag stod faktiskt alldeles bredvid honom hela tiden.
Varje gång han kastade den i golvet.
Alla 3 gångerna.
En del som känner mig kanske tror att jag i något pedagogisk syfte lät honom systematiskt kastet en låda tills den gick sönder för att lära honom något men så knepig är inte ens jag.
Jag var i telefon, och det var viktigt. Jag kan inte alls minnas nu vad det var men det var viktigt och jag kunde inte lägga på eller be dom vänta.
När jag ser vad Jonah ska göra, och det gör jag Så fort han lyfter lådan första gången, måste jag fatta ett viktigt beslut.
Vilken strid ska jag ta?
Ska jag äventyra det här väldigt viktiga samtalet för att lära honom att inte kasta en låda i golvet, vilket förmodligen skulle resultera i massa skrik och att jag fick lägga på eller låta honom ligga och skrika på golvet.
( att låta någon ligga och skrika på golvet är aldrig ett bra alternativ )
Eller, ska jag bara överleva det här samtalet, ro det i hamn och prata med honom efteråt? Kan jag låta den här striden passare?
Ja, man kan göra så. Man behöver inte ta alla strider hela tiden. Man kan säga paus och man kan blunda och låtsas att man inte såg eller hörde när han för hundrade gången häller ut kattmaten och lägger sig och låtsassimmar i den.
Ett av de bästa råden jag kan ge andra föräldrar är detta.
Välj vilka strider du ska ta. Då kommer ert liv på alla sätt bli bättre tillsammans.
Lådan är förövrigt lagad igen .
