hosfamiljenlindberg.blogg.se

inez somnade i bilen igår påväg hem från kyrkan vid 6 snåret.

Hon sover lugnt som hon gjort sedan hon föddes och jag behöver inte titta till henne förrän efter några timmar, vid 9 snåret.

När jag då lyfter upp henne ur spjälsängen är hon otröstligt och slänger sig hit och dit och får ingen ro. Jag tar ner henne för att göra ny mat men hör direkt att hon inte låter som hon ska. Hon hostar, mycket, och rösten är alldeles hes och skrovlig.

Andningen är tung och låter ansträngd.

Jag får lite panik och springer över till mamma som tack gode Gud är hemma hos min brorsa och låter henne ta en titt på Inez.

Med den erfarenhet hon och min svägerska har av sjukvård kunde dom lätt konstatera att det var krupp. Eller ja, falsk krupp ska man egentligen säga.

Vi ringde 1177 och fick lite råd och jag gick hem igen.

Orolig men ändå lite lugnare.

Den friska luften från den väldigt korta promenaden hade hjälpt lite och även att bara få sitta upprätt.

Vi gav henne 4 betapred och sen somnade hon om framför tvn med oss.

 

Jag hade jättesvårt att sova efter det, dels för att jag var oroligt att det skulle hända igen eller bli värre, och dels för att hon låg där bredvid mig i soffan och andades tungt, tungt på ett sätt som inte är superbra.

Jag stannade med henne i soffan hela natten eftersom det är enda platsen där jag kan sitta och sova i vårt hus, och det har gjort så många nätter med våra barn av olika anledningar att jag inte kan hålla räkningen.

 

Det tog några timmar innan tabletterna verkade så hon hann vakna en gång till efter 12 snåret och kruppa igen. Då var jag iallafall lite lugnare och visste vad jag skulle göra, så en sväng ut på gården och sitte upprätt framför tvn gjorde susen även denna gång och hon somnade om.

 

Jag har ingen aning om när jag äntligen somnade men jag satt där i mörket och åt kexchoklad och såg på "The Good Wife" bra mycket längre än jag nånsin skulle gjort annars. Jag äter alltid choklad när jag är vaken på nätterna men jag tycker alla som är vakna på nätterna med småbarn eller stora barn har rätt att göra det som tack för sin kämparglöd.

Men det gick bara inte somna, och efter andra kruppningen var hon dessutom mycket svårare att få lugn.

 

Vaknade upp igen vid 3 och då andades hon lugnt, även om hon hostade illa. Det har var varit så under dagen och nu känns det som att det lugnat sig iallafall, även om jag läst på att krupp kan sitta i flera dagar.

 

Jag tycker det är så jobbigt varje gång barnen blir sjuka men jag vet att det hör till livet för en förälder att oroa sig och att jag inte alltid kan förhindra att saker händer.

Jag skulle däremot alla gånger bära mina barns sjukdomar om jag kunde. Om jag kunde varit den med krupp inatt hade jag gladeligen varit det.

För att ha lilla Inez liggandes med magen mot min bröstkorg där i det svarta vardagsrummet med den rostliga andningen och de varma fingrarna.

Det är en bild jag aldrig kommer glömma.

 

Ta hand om varandra.