Långpromenad i pyjamas och konsten att orka följa ditt barn
Sånt där tandläkarväder som jag skulle kalla det.
Vi har gjort lite utflykter men inte kunnat vara ute och lekt på gården, vilket varit en enorm besvikelse för jonah som älskar att vara ute, äta sten och snurra på cykel pedalerna.
Idag blev det iallafall uppehåll mitt i alla gråa moln och solen sken upp både vår gård och våra humör, mest mammans då, och eftersom jag av erfarenhet vet hur korta sånna här efterlängtade uppehåll retsamt nog brukar vara kastade jag oss ut iklädda det vi hade på oss typ.
Vi lekte en stund på gården, men sen såg jag i ögonvrån det där jobbiga som händer ungefär tusen gånger varje gång vi är ute och leker.
Jonah sprang nerför backen från gården, mot vägen och postlådorna och allt annat som är Mycket roligare än hemma.
Oftast när detta händer brukar jag springa efter honom och stadigt bara lyfta upp honom och gå hem igen.
Tro mig, det finns inget annat sätt att få hem honom när han väl stuckit.
Det blir alltid gråt och sparkar och han tycker nog jag är dummast i världen och jag tycker han är tung och blir trött i benen.
Så idag gjorde jag inte som jag brukar.
Istället följde jag bara med.
Jag lät honom bestämma vart vi skulle gå, och de resulterade i att vi tillslut hamnade en bra bit från hemma där det fanns massa sand och vatten och hundar och stenar och allt annat en kille på ett år kan önska sig.
Efter en stund kom pappa Erik ut med fika och vi tog en liten Promenad runt Hällberga under tiden som vi mutade jonah med chokladbollar och kexchoklad och rån.
När vi kom hem igen var jonah härligt rosig om Kinderna och fingrarna var smutsiga av Jord och choklad.
Jag hade kunnat bära upp honom till huset igen men då hade vi missat allt det här.
Äventyret.
Det är svårt, ofta tröttsamt, och inte alltid lätt men jag vet hur viktigt det är, och hur roligt det blir, när man kan följa sitt barn och dess intressen. När man orkar låta ettåringen diska fast det blir blött överallt, eller läsa Den där boken som man alltid gömmer längst in i bokhyllan eftersom den är så tråkig.
Vi pratar om det på förskolan hela tiden men det gäller ju hemma också.
Jag är glad för vårt stora äventyr idag, Även om det innebar att jag fick gå runt och hälsa på grannarna i pyjamas, vinterjacka och Foppa skor.
Men vi gör allt för våra barn, eller hur?