Försäkringskassan, Barnmorskan och gravidhormoner deluxe
Igår var en bra men också väldigt rörig dag.
Den startade som vanligt med frukost med tänt ljus och kaffe och flingor överallt och en katt som försöker äta upp allt jonah kastar på golvet.
( Man skulle nästan kunna tro att våra katter i hemlighet var hundar, men i sånnafall har dom en bra förklädnad )
Vi ( läs Jag och Jonah ) skulle följa med pappa Erik till stan när han jobbade och samtidigt besöka Barnmorskan, men precis innan vi skulle åka passade jag på att öppna ett brev från försäkringskassan som jag inte borde öppnat när jag var stressad för jag blev ju inte mindre stressad direkt.
Det spelar ingen roll vad det handlade om för det löste sig typ, men jag fick stressringa till dom under tiden som vi stresspackade ihop oss och jag blev så sjukt irriterad att jag knappt kände igen mig själv.
kontentan var att jag hade fått ett brev som skulle fyllas i och sedan skickas tillbaka innan den 26:e, vilket är nästa vecka, vilket också är dagen då min utbetalning ska komma och innan jag får någon utbetalning måste dom hinna bearbeta mitt lilla papper vilket egentligen betyder att dom måste ha de den 23:e eller något ifall jag inte vill gå pengalös.
Konstigt nog så vill jag inte det.
Jag frågade på mitt mest gravidirriterandesurasätt varför dom skickar ut papper så sent när man knappt har någon tid på sig att fixa allt som ska fixas.
Jag fick ett oerhört kreativt svar:
Ja.
( Efteråt har jag tänkt att det var synd om den stackars människan som jobbade då och att hon säkert inte visste vad hon skulle säga och att jag inte borde blivit sur men det tänkte jag inte då, förlåt mig )
Besöket hos barnmorskan gick iallafall bra och vi fick se delar av vår lilla bebis med ultraljudsapparaten som ser ut som en liten robot på hjul.
Det jag var mest orolig för var ifall bebisen inte skulle ha vänt sig för då skulle jag blivit tvungen att göra ett vändingsförsök och det har min aurora sköterska helt ärligt sagt till mig gör skitont ( Jag vill helt ärligt passa på att tacka alla inom vården som är ärliga med hur ont saker gör )
Nu behöver jag alltså inte det, JIPPI!
Vi vet fortfarande inte om det är en tjej eller kille.
Galet nervöst.
Nu är vi i v 37.
Ännu mer galet nervöst.
Och så har vi Jonah, min älskade lilla Jonah som inte gillar när någon annan människa pillar på hans mamma.
Ofta ursäktar man blyga barn och skrattar lite åt barn som blir ledsna när någon tar på deras föräldrar, men egentligen är det ju befängt att skratta åt dom för såklart ska ingen ta på deras föräldrar!
Det är ju deras föräldrar! Allt dom känner till, hallå.
Hur skulle du egentligen känna om du bara hade levt med två personer i din närhet, ätit med dom, sovit med dom, kramat dom och duschat med dom i över ett år och sen kommer någon annan du INTE sett och klämmer på deras mage?
Jonah blev iallafall väldigt ledsen men det är tur att det finns vattenkranar på sjukhus för där fick pappan och Jonah sitta och leka medan barnmorskan undersökte mig klart. Det blev blött på golvet tror jag och jag vet inte vem som städade upp det för inte var det jag, men roligt hade dom och det var huvudsaken.
( Och som lite tröst gick vi sen till pappas jobb och åt kexchoklad )
Ja, och i titeln står det gravidhormoner också. Det hade jag en hel del igår.
Ledsen, glad, ledsen, arg, irriterad, sjukt irriterad, ledsen och glad. Och glad och glad och glad och sen orolig.
Men det blir ett annat inlägg som inte ska vara fullt såhär rörigt.
Kram.