hosfamiljenlindberg.blogg.se

Har precis kommit ner från en perfekt nattning av Jonah.

Inte för att skryta, det var helt enkelt bara det.

Jag är inte en sån mamma som orkar ligga och försöka få barn att somna i flera timmar i sträck. Det gör bara mig surare, mer irriterad och tröttare än jag annars skulle vara och vad vinner jag egentligen på att ha ett argt vaket barn i sängen?

Somna mellan mamma och pappa i soffan. Det är en stående favorit här hemma. Och ja, jag kan riktigt förstå hur mysigt det är. Att få lite egentid med dom man älskar mest och ingen stress alls.

Jag älskar själv att somna i soffan så jag kan verkligen inte klaga.

 

Jag brukar ge Jonah varm mjölk när han ska sova men vi hade så lite hemma att jag chansade på att han skulle somna ändå, vilket typ aldrig nånsin händer så jag var rätt modfälld när vi klampade uppför trappan.

Jag bäddade upp med alla godsedjur i sängen fast Jonah ALDRIG kramat ett när han ska sova förut, och började läsa " Alfons och Milla ". ( Jag är verkligen inte en av dom som tycker den är skadlig för att Alfons säger att han inte vill leka med tjejer. )

Under hela boken leker Jonah med sin hund Everest från Paw Patrol och hjälper mig läsa.

När jag skriver hjälper menar jag det verkligen. Han pratade oavbrutet hela boken.

Men på allra sista sidan ser jag plötsligt hur hans ögon faller ihop och han somnar.

På en sekund.

 

Även om jag jobbat hela dagen är jag lyckligt lottad som får komma hem till sånna här stunder.

Tills sånna här barn. Som är mina.

 

Ta inte så allvarligt på det. Ibland somnar man fort, ibland inte.

Ibland vill man somna 7, ibland 10.

Men man är lika underbar ändå. Och du är inte dålig som inte kan få ditt barn att somna.