Uppe före tuppen
Mina barn har alltid haft en grejj otalt med sömnen.
Iallafall min stora kille, han verkar inte riktigt uppskatta sömn så mycket som hans mamma gör. Ända sedan han var liten har han haft vakna nätter, nätter då han vaknar och inte kan somna om och dagar som idag när han vaknar supertidigt och inte vill somna om.
Idag verkar det som att dom båda vill haka på den där sista trenden.
Ifall ni läser det här inlägget senare, vilket jag hoppas ni gör för jag hoppas ni sover och njuter av er sömn som alla människor borde göra, så är klockan Nu alltså 3 och barnen vaknade vid halv 3.
Jag har många brister och dom kommer gärna fram på natten när jag är som tröttast.
Jag vet det och ändå tar jag åt mig lite lika mycket varje natt och låter ofta känslorna ta över.
Löjligt, eller hur? Men det är ju ofta så vi människor fungerar. Vi vet en sak, som att jag inte är någon nattmänniska och att jag inte borde bli arg eftersom jag helt enkelt är trött, men sen blir jag det ändå.
Det finns många saker att göra när barnen vaknar såhär.
Skriva om det på Facebook.
Skriva om hur jobbiga barn man har, hur lite sömn man fått, hur man önskar dom kunde sova.
Man kan ligga kvar i sängen och visa dom hur viktigt det är att somna om men det har vi provat eftersom det står i alla böcker att man ska göra det, och senast låg vi kvar i sängen i 5 timmar innan Jonah somnade och det var nog inte trevliga timmar för någon av oss.
Alla har olika sätt att hantera saker på men hos oss funkar bara följande:
Gå upp.
Starta en film barnen gillar, just nu är det home som gäller.
Brygg kaffe.
Ta fram lite leksaker.
Något att dricka till barnen.
Och var glad.
Förstå att alla egentligen är trötta.
Tänd lite ljud och gör det mysigt.
Nu har Inez somnat om och jag ska gosa med Jonah i soffan.
Jag ska visa styrka och kärlek till en son med feber som har lite svårt att skilja på natt och dag.
jag ska vara mamma.
