hosfamiljenlindberg.blogg.se

En sån här bild känner nog de flesta småbarnsföräldrar igen.
Den är tagen imorrse påväg till dagis.
Som ni ser gick det inte så mycket framåt vid den tidpunkten.
Om jonah hade fått bestämma så hade vi gått bakom, vilket var det enda håll han ville gå själv åt och mammas armar orkade inte bära bära bära och samtidigt köra vagnen som krånglar eftersom den är gammal och däcken är pruttiga.
Så han satte sig på marken och satt där.
Klassiskt Jonah.
Klassiskt trots, skulle ni säkert säga. Han är ju ändå snart 2 år och då börjar det - trotsåldern.

Bara det att jag inte tror på det där.
Trots.
Själva ordet gör nästan ont i mig.

Många småbarnsföräldrar tycker jag är galen, för småbarn är ju sådär.
Trotsiga.
Jag kan inte vara en riktig mamma som säger att trots inte finns. Eller så är jag en mamma med väldigt snälla barn.
( snälla barn är också 2 ord som riktigt gör ont i mig att skriva. )

Men jag är faktiskt en riktig mamma med barn som inte alls är lugna eller följer min vilja jämt ( typ never? ).
För dom har en egen vilja, en vilja som vi kallar trots för att vi är för lata för att ta tag i det och inse att barn också kan vilja saker som är emot min bekvämlighet.
Jonah sliter ALLTID av sig mössan och trots att jag ibland blir så trött och rädd att han ska bli sjuk ( och rädd för att gamla tanter ska titta på oss och tänkte att jag är en slarver som inte ens kan klä min son ) så jag gormar åt honom så vet jag att han inte vill ha den, och att han är för liten för att förstå varför han borde ha den.
Små barn kan inte alltid förstå varför man ska ha en mössa på sig, och dom vill inte, och då kallar vi det trots.
Jonah vill inte somna vid 9 fast vi försökt sedan 7 för han har superkul och hoppar i soffan och har nog fått lite för mycket socker att dricka, men hur ska han förstå att han måste sova vissa timmar per natt för att inte bli sur när han vaknar?
( egentligen är det väl för att han ska sova nog så han kan lära Sig och ta in det han behöver samt bearbeta intryck men i vardagstal är det ju mest för att han inte ska bli sur )
Vi ska till dagis men Jonah vill gå åt Det hållet där alla bussarna kör för han vill åka buss. Hur ska han veta att vi inte kan åka buss för vi ska till dagis och vi måste vara där inom en viss tid? Hur ska han kunna förstå tid? Hur ska han kunna förstå att man måste jobba? Tjäna pengar?
jag är bara hans mamma och vi är alltid tillsammans.

Det finns inget ont i småbarn.
Dom testar gränser ibland, absolut.
Visst är det jobbigt.
Visst blir man arg ibland.
Visst känns det som att dom ALDRIG gör som dom ska, eller som man själv vill.
Och det alldeles absolut en viss period i varje barns liv när det är extra mycket så.
En period när viljan att göra som man själv vill är lite större just för att man kommit på att man kan.

Men jag, och en del psykologer också för den delen så det är inte bara min crazy barn sida som talar, vet att det inte är av trots det händer.
Det händer för att barnen har förstått att dom kan saker och vill testa.
Det händer för att dom vill göra saker självständigt.
Det händer för att vi är för lata för att offra vår egen bekvämlighet för att låta dom.

"Trots" kommer alltid finns där, men jag kommer aldrig använda ordet på mina barn.
Mina barn har en stark vilja.
Det vill jag uppmuntra.

För övrigt, ja, mina byxor är väldigt snygga.