pedagogik, kärlek och stökiga golv
Som rubriken lyder, ungefär det önskar jag att mitt kök ska vara fyllt av varje dag.
Inte är det de lättaste direkt, och massiva delar av min varelse (som jag hävdar kommer från min pappa som är ordningen själv) vill bara skrika rakt ut åt allt kladd.
Med stora delar vill också bara skratta. Och ha mysigt. Och glömma att man måste städa upp efter sig och bara äta god smet direkt ur bunken.
Idag bakade jag och Jonah kokostoppar och det var jättemysigt.
Jag hoppas att mitt golv för evigt och alltid ska vara kladdigt.
(Okej kanske inte alltid kladdigt då men alltid fullt av kärlek)
