hosfamiljenlindberg.blogg.se

När du minst anar det så finns den där.

Som ett oväntat paket på posten, ett sms från din pojkvän när du är riktigt nykär (Eller en väldigt trött och sliten mamma) , en blixt från klar himmel (Även om jag aldrig nånsin sett en sån så det utttycket tror jag mest är påhittad av någon som ville verka viktig eller nått eller bara hade väldigt tråkigt) , eller en räkning mindre månaden när pengarna tagit slut redan den 28:e.

Så kommer den.

Den smyger sig oftast inte upp, du kan inte ana att den ska komma och kunde du det skulle dess charm försvinna tror jag.

Vissa saker ska man inte veta om i förtid, dom ska bara dyka upp.

Förvåna dig, skrämma dig lite.

 

 

I soffan, den där gråa slitna soffan som egentligen inte borde vara så sliten eftersom den är rätt ny, när jag legat med onda sammandragningar och värkande rygg och mest önskat att alla i huset redan sov så jag också fick sova.

Då dök den upp, en enda blick på min växande mage och jag fylldes upp totalt av den. (inte magen alltså, även om det också känns så ibland men det är ett annat inlägg...)

 

I badkaret, när jag orkat hasa mig ner med Jonah för att roa honom som en god mamma och samtidigt vila min trötta kropp lite (eftersom alla säger att värme ska hjälpa mot smärta i ryggen även om jag aldrig upplevt det heller.)

Där, i plaskandet och skrattet från en 1 åring som precis förstått att han kan skvätta vatten över all smutsig tvätt bredvid badkaret OCH samtidigt träffa mammas glasögon, där överumplade den mig.

 

Mitt i natten, när du är vaken och trött mot din vilja och inser att du inte längre är tonåring och orkar dygna som du på något sätt gjorde förut, med ett skrikande barn som inte vill sova. Där, när de stora ögonfransarna plötsligt trött faller ner och du förundrar, återigen, HUR kan någon ha sånna ögonfransar. Hur kan någon vara så vacker.

Det är då den kommer, och du glömmer bort att du är trött och somnar glad igen.

 

Låt mig presentera DEN.

Den mest oberäkneliga av alla känslor.

Den känslan vi alla letar efter kanske mest.

Den känslan som ibland kan försvinna på ett ögonlbick, men lika plötsligt komma tillbaka och vända upp och ner på din värld.

 

Jag förstår att även om min ibland naiva hjärna vill tro att alla tycker lika som jag, så gör ni inte det, och det är helt okej. Världen är nog väldigt bra för att alla tycker just olika. Men, för mig är den här lyckan oftast så enkel att sätta ord på.

Vad än lycka är för dig, så se till att ta vara på den. Det kanske är en jättebra bok, en kopp kaffe (Ibland kan lycka VERKLIGEN vara en kopp kaffe), dina husdjur, ditt jobb, ditt hem, en vacker plats du besökt eller kanske ett roligt klipp på youtube.

Vad det än är som får dig att inse att livet är så mäktigt, stort och underbart att leva - Ta vara på det. Skriv ner ögonblicken om det gör det lättare. Fota dom.

Men hur du än gör för att minnas - se till att göra det. För det kommer dagar då man mest vill ligga under ett mörkt täcke i ett mörkt rum och aldrig öppna ögonen mer typ, och då behöver man komma ihåg det stora i det lilla.

 

Så innan du lägger dig ikväll,kanske när du ligger där och knappt kan hålla ögonen öppna länge nog för att släcka lampan, försök att komma ihåg.

kom ihåg vad du upplevt av Lycka idag.

Somna med den bilden på din näthinna, låt den överskölja dig.

För mig kommer det vara bilden av en övertrött skrattande pojke i en för liten nyköpt pyjamas som leker tittut genom att gömma munnen bakom händerna och skratta med hela ögonen.