hosfamiljenlindberg.blogg.se

Om du är förälder kommer du från det att du berättar att du är gravid tills ja, alltid, ha en oro över om ditt barn gör samma saker som andras barn, och alla kommer fråga vad ditt barn utvecklat i tid och otid tills du tror att ditt barn inte kan nånting alls.

Ja,  såvida vi inte bara kan strunta i att jämföra barn och liv och inse att vi beter oss löjligt och borde skämmas lite extra varje gång vi frågar en dum fråga i stil med "har ditt barn också fått massa tänder?" När barnet i fråga är 3 månader och inte ens behöver dom än. 

Man får massa dumma frågor i livet och det är bara att acceptera antar jag, och komma på en riktigt bra ursäkt.

Att vara speciell funkar alltid. Konstnärssjäl tillexempel, det är en bra ursäkt. 

 

"Har han bara ätit pasta i 3 dagar? Inget kött?" 

Nej, han är en riktig konstnärssjäl och experimenterar just nu med hur det känns att bara äta väldigt enformigt. 

 

"Ritar han mycket hemma nu?"

Ja absolut, fast han är en riktigt konstnärs själ, han har bara valt att utforska hur golvet fungerar som underlag just nu. 

 

"Tycker han också vatten är sådär super  gott?"

Ja absolut, fast han är en riktig konstnärssjäl och vill just nu se effekten av hur socker påverkar kroppen alldeles för sent på kvällen.

 

"Vår bebis kan vi bara lägga ner i hennes säng så somnar hon,  hur funkar det för er?"

Ja min son kan ju det också säkert men han är en riktig konstnärssjäl och vill vara lite tvärtemot så han somnar aldrig ensam och sover helst aldrig ensam heller och ofta tar det 40 minuter eller så tills hans sovrutiner är avklarade.

 

"Har han alltid olika strumpor på sig?"

Ja. Han är en konstnärssjäl och gillar att dra av sig strumporna lite hela tiden så vi klär på honom dom vi hittar hemma.

 

Fast egentligen behövs inga ursäkter alls. Vad ska dom vara bra för? Alla är vi olika och jag förstår egentligen inte varför vi ska börja undervisa det i skolan samtidigt som vi är så irriterade på att eleverna inte fattat det, medan vi när barnen är små själva jämför och sätter normer och bara inte förstår oss på vissa föräldrar och barn. Vi kan sitta och högt beklaga oss över andra föräldrar som låter barnen titta på plattan tills dom somnar, eller som inte har färskt frukt hemma eller något annat löjligt. Men hur kul är det egentligen att leva hela dagarna bara för att jämföra saker som man ändå glömt bort om nått år.

 

Jonah behöver inte vara speciell eller unik för att göra som han vill. Han behöver inte vara en konstnärssjäl. Han behöver bara vara ett barn. En människa. 

Du är inte som jag, och mitt barn är inte som ditt barn.

Sjukt skönt att vi kan reda ut det en gång för alla och återgå till att njuta av livet.