bara var - strunta i pedagogiken.
Konsten att inte vara överpedagogisk.
Det är så svårt.
Varje dag snurrar dom tankarna i mitt huvud - jag har inte gjort tillräckligt.
Jonah har inte lärt sig något idag.
Vi har bara slöat.
Hur ska jag orka vara pedagogisk idag?
jag som har Så ont i huvudet, jag orkar inte leka. Vad kommer Jonah få ut av den här dagen?
Idag har vi bara varit ute 3 minuter, Jonah kommer säkert bli sjuk av bristen på luft.
Känner ni igen er? (Jag hoppas det annars är jag rätt körd som mamma)
Därför har jag funderar massor på det här och kommit fram till följande:
En vanlig vardag lär du ditt barn massor.
På en dag kan vi hinna:
Bada. Tänk vad roligt det är att skvätta vatten! (tycker inte alltid mamma men säkert golvet och all tvätt i den gigantiska tvätthögen bredvid badkaret) vad mycket man egentligen kan lära sig av vatten. Hur det smakar. Hur det låter. Hur tungt det är beroende på vad du har det i. Vad som händer om du drar ut proppen. Sen ser du jätterolig ut om du doppar hela huvudet i bubblor också.
Läsa bok. Ord och bilder blandas och man både ser och hör saker som kommer vara sjukt nyttigt för det kommande ordförrådet. För att inte glömma att vissa böcker har jättebra handling. Bläddra sidor - öva finmotorik.
Leka ensam. Superbra för fantasin fast mamman tycker det känns som att hon överger sitt barn mest hela tiden. Men nej, tänk vad bra att få ha tråkigt ibland och lära sig själv vad man kan leka med. Och vem vill egentligen leka med sin mamma hela livet? Skärp dig, mamman.
Äta. Superbra övning för motoriken, nyttigt för kroppen och gott!
Kanske vara ute en stund. ( en stund kan vara 5 minuter )
Luften är hur nyttig som helst för barnet oavsett vad man gör. Jonah vill mest gå runt i cirklar ute, men vad gör det egentligen? Det är bra motion. Han ser många fina saker. Han känner på många spännande ytor. Lär sig hur saker känns
Lär sig hur kyla och värme känns.
Prata med varandra.
Det här känns super opedagogiskt och mest som att man är lat, men att sitta i soffan och prata med Jonah lär honom massor. Han lär sig hur samtal fungerar. Hur ord låter. Hur man ska forma tungan och munnen när man pratar.
Sjunga en sång eller två.
Melodier! Ord! Rytmer! Glädje! Behöver jag säga mer?
Kasta saker överallt.
Även om det är sjukt jobbigt för mamman som måste plocka upp sakerna hela tiden så är det nyttigt att kasta saker. Att testa avstånd. Testa styrka. Testa ljud. Testa känsla och former.
Man får bara gilla läget och plocka plocka plocka.
Laga mat ( mamman lagar och Jonah hänger på höften eller kastar ut lunchlådorna ur skåpet)
Det finns så mycket man lär sig när man lagar mat. Hur olika saker smakar, hur det doftar. Att spisen är varm, att ugnen är farlig att lägga händerna på. Hur vatten låter när det kokar.
Sova.
Viktigt viktigt viktigt för hela utvecklingen. Och superskönt! (För mamman också)
Se på tv.
Det finns faktiskt superbra saker för barn på tv så det klart man ska titta på det. Speciellt mysigt blir det om man tittar tillsammans, kanske kramas lite. Lite smekningar över ryggen. Bara mys.
Skratta.
Vad bra man mår när man skrattar. Tycker ni inte?
Jag hoppas ingen känner : shit allt det där hinner inte jag. Det gör ju inte jag heller varje dag. Och ibland hinner jag mer - då går vi på bibblan eller åker buss. Men Det är inte det som var meningen. Jag ville bara få prata lite om det som jag nästan varje dag är orolig för - att inte räcka till och inte ge mitt barn allt stöd i utvecklingen som han behöver.
För grejen är att man inte behöver göra det så stort.
Bara var där för ditt barn och lev med det, så kommer det lära sig vad de behöver. Gör det inte så krångligt. Ha roligt. Visa honom eller henne hur livet är, det är det bästa du kan göra.
Bara älska. Det är mitt råd. Det är pedagogiskt nog.