välkommen Inez!
Det var längesedan jag skrev och det har sina orsaker, men nu finns äntligen lite tid Och ork och jag har inte hunnit somna än fast jag ligger i sängen bredvid en prinsessa som snarkar sött så jag passar på att iallafall skriva några enkla rader.
Några enkla rader om den sötaste dotter man kan ha.
Min dotter.
Inez.
Ja, nu är hon äntligen här hos oss!
12 långa sega tunga dagar över tiden fick jag gå men sen kom hon verkligen i raketfart.
Det var helt ärligt nästan lite för fort för mig som inte gillar att inte ha koll på läget men vad bestämmer jag om sånt här.
Kort och gott kan man säga såhär:
Jag gick och la mig på söndagskvällen med värkar som kom ungefär med 10 minuters mellanrum, men efter 12 dagar av falska alarm tog jag det knappast seriöst. Hade som vanligt noll problem med att sova (undrar om jag helt enkelt konstant är övertrött för jag har aldrig inte kunnat sova) men Jonah väcker oss halv 3 på natten och vägrar somna om.
Vid 3 har jag värkar var 5 minut.
Halv 4 åker vi in till förlossningen.
Vi är på plats vid kvart i 4, Erik kör sådär fort som man bara gör i tv och jag tycker han är jätte cool mitt i allt.
På plats vill dom göra massa prover, Erik måste parkera bilen, jag försöker övertyga alla om att jag faktiskt behöver föda barn snart och ja.
Jag hade så klart rätt.
Som alla kvinnor som föder barn. Varför lyssnar dom bara inte på oss lite mer?
04:51 föddes hon.
Hann bara få lustgas och inget mer, men vad gör det när man ser det här underverket.
Det finns mycket mer att säga om förlossningen och förlossningar överlag men det sparar jag till ett annat inlägg.
Hon är som alla föräldrar säger om sina barn, helt perfekt.
Fast hon är verkligen det.
Hon heter Inez och det kommer både från mig och min farmor.
Nu är vi bara så tacksamma att hon mår bra, äter, sover, kräks och skriker.
Allt som en bebis ska göra.
